Stenvallen
2014-08-15
Fäboden Stenvallen, Mörkret, Särna
Stenvallens fäbod vid Fulufjällets Nationalpark.

Sommaren 2011 blev den sjunde och sista med café. På grund av orsaker och anledningar har verksamheten upphört.


Efter tre års sjukdom har Sten tyvärr avlidit i juli 2014.

Föreningen Sveriges Fäbodbrukare har nu egen hemsida!



Foto Vitantonio Dell'Orto

Ägarfamiljen 1905
Ägarfamiljen 2008
Foto Vitantonio Dell'Orto


Fäboden Stenvallen, Mörkret, Särna Fäboden Stenvallen, Mörkret, Särna
Restaureringen



Kaffestund 1917
Kaffedags 2008
Foto Vitantonio Dell'Orto.
Café
verksamheten har tyvärr upphört.


Gårdstunet 1918
Gårdstunet 2008
Foto Vitantonio Dell'Orto.

Stenvallen är beläget en dryg km nordost om Mörkret vid Fulufjället, 2,5 mil väster om Särna i norra Dalarna.
Inom synhåll finns Fulufjällets nationalpark och Fulufjällsbyn ligger i närheten.

Soluppgång 2005
Njupeskär i soluppgången midsommardagen 2005
Foto från Stenvallen.

Man kan tro att namnet Stenvallen är ett nytt påfund av oss som nu äger och förvaltar denna underbara pärla i skogen, Sten Hallin och Inga Wall. Men namnet kommer av den stora stenen ute på ängen, Stenvallens fäbod har brukats sedan slutet av 1700-talet av Ingas förfäder från Särnaheden.

Linné besökte Särna, men var aldrig till Njupeskär. Senare kom fler skrivande resenärer, O. S. von Unge skriver 1829 "Vid Stens fäbodvall vänder man sig ännu en gång tillbaka och ser bland skogstopparne det höga fallet, som i sammanbundna festoner sköljer den vid verldens skapelse lagda stenmuren."


Turismen

Svenska Turistföreningen bildades1885 i Uppsala. Ändamålet var att "främja svensk turism" och mottot "Känn ditt land".
De skildringar man kunde läsa i föreningens tidigaste årsböcker hade mycket stor betydelse för den framväxande turismen i vårt område. Städjan och Njupeskär blev snabbt populära turistmål. I den första förteckningen över medlemmarna fanns det gott om docenter, kaptener, professorer, geologer, redaktörer och en och annan riksantiqvarie och landshöfding. Något år senare var handlande G. A. Murelius och handlande Magn. Engzelius, båda i Särna, medlemmar i föreningen. Som affärsidkare insåg de säkert tidigt vilken stor betydelse turismen skulle komma att få för affärerna.

I STF’s årsskrift 1891 skriver handlaren Magn Engzelius om ett besök vid Njupesäkrs vattenfall:
"Från `Trollsjöremmet´ erhålla vi en ny anblick af Njupeskär med sin hvita brudsjöja viftande för vinden. Vi äro nu strax framme vid Stenvallen (en dryg mil från Bergsvallen). Efter en kort rast begifva vi oss åter åstad, hållande gångstigen åt höger, utför den temligen branta dalsänkningen ned till den 1890 byggda präktiga ridbron öfver Fuluälven.".......
....." Sedan vi nedskrifvit våra namn i en liten anteckningsbok, å hvars permar en van hand aftecknat den lilla vackra vy vi från vårt fönster hafva öfver Njupsjön, vandrade vi åter på hemvägen. Vid ankomsten till Stenvallen följa vi v. Unges exempel, i det vi vända oss om för att ännu en gång öfver skogstopparne betrakta det höga fallet, `som i sammanbundna festoner sköljer den vid verldens skapelse lagda stenmuren« och vi anlända utan uppehåll i god tid på qvällen åter till Särnabyn, nöjda att hafva sett detta `nordens Niagara«, som, enligt ofvan anförda författare, `är mera värdt att se, än alla dessa fester, vid hvilka menniskorna leka barn«".

1892 skriver signaturen Carlan, Genom Dalarne in i Norge:
"Min första längre utflykt från Särnabyn gällde Sveriges högsta vattenfall Njupeskär. Sex man högt rodde vi till Hedens by (11 km) och gingo sedan den 22 km långa vägen till Mörkret - en roande och äfventyrlig färd, ofta på smala spänger öfver kärr och myrar. I Stenvallen rastade vi. Där fingo vi en stor präktig filmjölksbytta ut till oss i gröngräset, jämte 6 träskedar och åto oss mätta därur i största endräkt och munterhet. En sådan lyx som tallrikar fanns icke! Följande den alltjämt väl bläckade vägen fortsatte vi sedan till gården Mörkret vackert belägen vid Njupsjön."

För att ta sig till Njupeskär från Särna eller Idre så färdades man till att börja med till fots eller med båt till Särnaheden. Båtturen tog två timmar. När landsvägen (rv 70) blev klar kunda man kanske få skjuts med någon kärra. Sedan fick man gå till fots. Från Särna till Mörkret tog det 1891 enligt Magnus Engzelius ca 10 timmar. Från Mörkret till fallet och tillbaka ansågs ta en tid av 5 á 6 timmar. Man behövde allså söka logi på vägen, lämpligen i Mörkret, eller Stenvallen där ”Turistvägen” passerade genom fäboden.

Fäboden Stenvallen, Mörkret, Särna
Kolorerat vykort skickat 1905.
Klicka på bilden för att se orginalet och fler vykort.

Gästgiveri

Tysk Jöns Jönsson med hustrun Håll Johanna från Tyskgården i Särnaheden och deras son Tysk Jonas Jönsson med hustrun Knapp Karin som brukade fäboden, såg en möjlighet att få en inkomst från den ökande strömmen av turister. Omkring 1890 började de bygga ett tvåvåningshus med storstuga och fyra mindre rum för uthyrning. Ladugården de byggde rymde11 kor, normalt hade varje gård 2-4 kor, så de satsade storslaget.

Tysk Jöns Jönsson
Tysk Jöns Jönsson 1832 - 1907
Håll Johanna Olsdotter 1840 - 1916
Tysk Jonas Jönsson Knapp Karin Olsdotter
Tysk Jonas O. Jönsson
1861 - 1924
Knapp Karin Olsdotter
1869 - 1964

Tysk Jonas hade drängar till hjälp för att odla upp den stora åkern och han dikade ut och hägnade in delar av myren för att få mer slåtter. Han premierades 1917 av Kopparbergs läns Hushållningssällskap. Tredje pris, 25,- blev hans belöning. Motiveringen lyder ”Tyskgården N:o 51, Särnaheden. Odlingen utgöres av hemma vid gården liggande 1,5 har fastmarksjord och 0,25 har myrjord, dels1 har myrjord vid Stenvallens fäbodar. Å fastmarksjorden, som förut var stenbunden har stenen uppbrutits och använts till talrika stendiken samt till en dikesbrunn. Vid fäboden har stenen använts till gärdesgård kring odlingen. Odlingen, liksom den övriga egendomen skötes mönstergillt.”
Stenmurarna, totalt 225 meter långa, imponerar fortfarande på alla som besöker Stenvallen.

Stenmur Stenmur

I Svenska turistföreningens årsskrift 1908 skrev Karl Erik Forslund i ”En fjälltur om sommaren”: "Så nå vi Mörkret men fortsätta till Stenvallen. Präktig gård, två gästkammare en trappa upp - tapetserade med Aftonbladets halfveckoupplaga och Triumf, de mest brukade tapetsorterna uppe i skogsbygderna, och prydda med oljefärgsporträtt af tyska Kejsarparet och andra dylika. Där åter en njutning: heta svettiga kroppars öfversköljning med brunnsvatten och solbad mot en stugvägg - och hela Fulufjällets snöfläckiga sträckning midt framför och fjälluften omkring!"

Dagens turister som tar bilen upp till parkeringen vid Björbäcksstugan och Fulufjällets naturum tänker nog knappast på hur det var för 100 år sedan. Frågan är om inte upplevelsen var större då, när turisterna efter flera timmars vandring nådde fram till Stenvallen och målet för strapatserna, Fulufjället och Njupeskärs vattenfall bredde ut sig inför deras syn.....


Landsvägen

Turistströmmen ökade och Stenvallen fick säkert allt större betydelse. Det började byggas en landsväg från Särna mot Mörkret. Den skulle följa de gamla gångstigarna som strålade samman vid Stenvallen. Men efter flera omstakningar av vägsträckningen så kom landsvägen att gå nästan två km därifrån.

Jonasvägen
"Jonasvägen" mot Uggla

Tysk Jonas hade påbörjat bygget av en rejäl väg med ordentliga diken utmed myrkanten fram till ägogränsen. Men där fattas det fortfarande en kilometer fram till landsvägen. Och att få de resande att göra en avstickare två km in i skogen, endast 3 km från Mörkret, det var nog svårt. Så när vägen fram till Mörkret var farbar 1920 så minskade trafiken på Stenvallen betydligt och fäboddriften blev återigen huvudsaken.
Den äldre generationen gick bort under 1910-talet och när även Tysk Jonas gått bort 1924 blev nog Stenvallen mer än vad Knapp Karin behövde. Hon övergick alltmer till att vistas på Foskvallen en mil norr om Särnaheden.
Stenvallen arrenderades ut, tidvis var det två familjer som höll till där på somrarna. Ladugården var stor så det fanns gott om plats. Jommo Ola Jonsson med hushållerskan/sambon Olea Staff och brodern Jommo Per, kallad "Finger Per", från Näset i Särnaheden kom dit ca 1938. De höll såväl mark som hus och hägnader i mycket gott skick, allt var i toppskick när de lämnade Stenvallen för gott 1952.

Jomofolket
Jommo-folket vid Stenvallen 1947


50 års törnrosasömn

Efter 1952 har ingen brukat Stenvallen. Det har lagts plåt på boningshusen, men övriga hus är i uselt skick. Taket på stora ladugården har rasat in, ”småkröttefjöset” och gammelstugan håller på att sjunka ner i jorden och kokhus och dass är det inte mycket kvar av.

Inga moderniseringar förutom plåttaken har skett. Inga perspektivfönster mot fjället, verandor med snickarglädje eller tillbyggnader i masonit med flagnande plastfärg...
Tänk vad mycket det kan finnas på en modern fäbod!

1905
1905
2004
2004
2008
2008


Biotopskydd

Skogen som hör till Stenvallen har inte utsatts för ”modernt skogsbruk”, de senaste 50 åren är det i stort sett endast vindfällen som tagits ut. Tack vare ”vanskötseln” finns det en intressant flora och fauna, så intressant att ett litet område är avsatt som biotopskyddsområde. Där hittade skogsvårdsstyrelsens expert bl.a. vedtrappmossa, dvärgbägarlav, gräddporing, blågrå svartspik och olika korktaggsvampar.


Hemvägen - Turistvägen - Postvägen

Under 1800-talet fanns det gott om vägar=stigar i skogarna kring Fulufjället. Sommartid gick man efter bläckade stigar, vintertid flyttades vägarna, de drogs helst över myrar och sjöar där det var slätt.
Man gick till fots vart man än skulle, på vintern åkte man skidor.

Gördalsborna och Mörkerborna kallade helt naturligt vägen till Särnaheden för "Hemvägen".
Stigen gick från Särnaheden via Bergsvallen, Siksjövallen till Stenvallen, vidare till Hållbygget och Mörkret.
Kring 1890 märkte STF upp ”Turistvägen” Särnaheden - Njupeskär och1890 byggdes en präktig ridbro över Fulan.

På ett möte 1896 beslöts att ansöka om kommunalt bidrag till postgång mellan Särna och Gördalen.
Till slut anslogs 5,- per tur till 3 turer per månad. Då blev det ”Postvägen”.

Körvägen från Särna blev klar fram till Mörkret 1920 och till Gördalen 1924. I och med körvägens tillkomst så minskade ju trafiken på Hemvägen - Turistvägen - Postvägen betydligt, för att till slut upphöra helt.
Det gick som det brukar, sly, buskar och träd tog över den tidigare så noga röjda vägen. Sedan kom det moderna skogsbruket med maskinell avverkning och hyggesplöjningar. Gamla stigar brydde man sig inte alls om. Tack och lov har den inställningen svängt i dag, men många av de upp-plöjda gamla stigarna i vårt område är förlorade.


Poststigen i dag

I skötselplanen för Fulufjällets nationalpark omnämns Poststigen i norr och Brynstigen i söder som kulturhistoriskt speciellt intressanta.

När det gäller Postvägen eller Poststigen mellan Särnaheden och Mörkret togs ett mycket lovvärt initiativ i början på seklet. Elon Hedlund från Särnaheden och Olle Germundsson från Gördalen/Mora letade fram gamla kartor och hösten 2001 märkte de upp hela sträckan. Tack vare att de gått vägen i ungdomen så kunde de leta sig fram över plöjda hyggen och hitta den gamla sträckningen.
Försommaren 2004 röjdes hela vägen genom Särnahedens Bystugeförenings försorg. Nu saknas bara några broar över mindre vattendrag och gärna spångar över våta områden. Sedan är förhoppningen givetvis att vägen ska komma till användning, både för ortsbor och turister i framtiden.
På Lantmäteriets Fjällkarta skala 1:50.000 W53 Fulufjället, tryckt december 2005, är Poststigen förbi Stenvallen utmärkt. Den kommer att finnas med på nästa tryckning av vanliga Fjällkartan W2. Att stigen finns med på kartan är ju en förutsättning för att den ska bli använd.


Dags att vakna

Stenvallen håller nu på att återuppväckas ur den 50-åriga Törnrosasömnen. Det är jag, Tysk Jonas dotterdotterdotter Inga Wall, med maken Sten Hallin och sonen Jonas som jobbar på med upplivningsförsöken. När familjen första gången besökte Stenvallen våren 2000 var hela gården ingenväxt av björksly. Naturen hade fått härja fritt i 50 år och gjort sitt bästa för att återta kontrollen. Trots att jag längtat i över 30 år efter att få överta fäboden så var inte ens jag särskilt glad över ansvaret och allt jobb som väntade. En röjsåg inskaffades och vartefter slyet kom bort så blev vi alltmer positivt inställda.
Planer började sakta ta form och 2001 stod den nya murstocken i tvåvåningshuset klar. 2002 gjordes köket/storstugan iordning. 2003 inträffade värsta tänkbara katastrof, vår minsting 8-årige Viktor drunknade vid badplatsen i Särna. Han var verkligen förtjust i att vara på Stenvallen och snickra och jobba. Tanken att slänga bort nyckeln och aldrig mer gå dit fanns där, men var aldrig ett riktigt alternativ till att fortsätta att vara där med alla fina minnen och så småningom fortsätta med de planer vi hade haft för framtiden på fäboden.


Framtiden

Basbehoven är nu tillgodosedda med en ny murstock för järnspisen, upprensad brunn och ett nytt dass med utsikt över myren.
Nästa stora projekt innebär att rusta upp ladugård och lada till brukbart skick så att Stenvallen om ett år eller två åter kan vara en levande fäbod med kor och smådjur. Med endast en kilometer från bilväg på sommaren så blir Stenvallen ett lättillgängligt utflyktsmål för alla som bor och vistas i området.

Inför upprustningen av ladugården har knappt ett hundratal träd avverkats, vilket medfört att utsikten mot Fulufjället har öppnats upp och man ser vattnet i Njupeskär. Eftersom vattenfallet ligger djupt inne i en klyfta är Stenvallen den enda fäbod som kan stoltsera med utsikten över Njupeskärs vattenkaskader.

Häst Häst

Stockarna har dragits fram till ladugården med hjälp av häst. Åsarna har handbarkats och virket har sågats på plats och lagts upp för torkning. Reparationerna kommer att påbörjas så snart det blivit tillräckligt snöfritt våren 2006.


Sommaren 2005

Då var det premiär för café i den genuina fäbodmiljön.
Vi samarbetar även med boendeanläggningarna i området och välkomnar mindre grupper som vill njuta av tystnaden, se de gamla husen och veta mer om livet förr i tiden.

©Tjern Inga Wall
Grindvägen 6, 790 90 SÄRNA
0253-105 64, 070-39 31 564
E-post