Vår Viktor
drunknade i Särnasjön den 15 juli 2003.
Mammas tankar några dagar efter katastrofen.
Sorgen är som någon form av tinnitus. Det är ett ständigt
bakgrundsbrus som ökar
vid minsta påfrestning och stiger till ett vrål vid större
påfrestningar.
Man har svårt att tåla olika sinnesintryck, kan inte samla tankarna
eller
koncentrera sig på något en längre stund.
Om jag säger till dig: Tänk inte på elefant!
Då har du svårt att inte tänka på just "elefant" i någon form.
Sorgen efter Viktor är vår elefant. Det tar oerhört mycket kraft
att dagligen och stundligen O-tänka på den elefanten.
Att "kontollera" sorgen är som att med bara händer försöka
hålla ihop en sprucken tryckkokare som stormkokar.
Så fort man slappar det minsta i greppet så pyser och sprutar
det ut åt alla håll. Och det är mycket svårt att ta kontroll
igen så att det bara tuffar ut lite städat genom ventilen.
Bränd blir man också, de brännsåren läker nog aldrig.
